Det är konstigt vad tiden går fort när man är hemma och hälsar på släkten. Veckan i Jämtland gick på ett huj. Men det är alltid najs att träffa familjen, fast det blir lite för långt mellan varven.
Resan hem var ju ett kapitel för sig. Det snöade under natten innan och lite under dan då vi åkte. Bitvis var vägen mer eller mindre helt oplogad, och tidigare förare hade lyckats köra precis på mittsträngen och skapat en lagom liten körbana där. Precis där hacken ligger (antar att det är för trötta förare, så de inte ska komma på fel sida vägen….). Hur som helst så var det ett skumpande och en ljudnivå som närmade sig toppen av decibelmätarn. Väg 83, om jag minns rätt, den som går genom Hälsingland, var helt vidrig. Ingen plog så långt ögat nådde, det snöade och det var mängder av lastbilar (det var det iofs efter hela vägen, som mest 5 st efter varandra) som drog upp snömoln så man var blind i flera sekunder efter mötet. När vi äntligen kom till Färila stannade vi för en piss o kaffe (marit), samt bensin (bilen) -paus. När vi åkte därifrån hade faktisk plogen kommit fram. Dvs, vi fick ligga efter plogen i 40 km i timmen. Men hellre det än det tidigare föret. Det var inte nån lång stund heller.
Nåja, snö var det iaf. Till Bollnäs. Sen blev det plusgrader och blaskväder. När vi väl kom ner till Uppsala o Sthlm fanns ingen snö i sikte nånstans. Bååring!
Väl hemma har förkylningen lagt sina grova lovar om min hals. Tjoho! Så J var förkyld då vi träffade min sida av familjen, nu kommer hennes föräldrar hit och jag är dålig. Spännande!
Nu ska jag baka lussebullar =) fick ett litet infall. Hoppas de äts upp, för frysen är full.
/m.